Jag vill tacka er

 

Det har varit svårt för mig att kunna förklara för er vad som pågott under den senaste tiden, och förr eller senare kommer allt att falla på sin rätta plats. Jag blev så otroligt stolt när jag blev kontaktad av Coca Cola inför deras kampanj – då anledningen var just er. Jag är inte ensam om att se hur vår kontakt med varandra är unik. Och eftersom deras kampanj handlar om kärlek och vänskap blev vi, jag och ni, uppmärksammade tillsammans.

Så jag har en liten hälsning till er, för att berätta vad ni betyder och har en speciell läsare jag har en lite fråga till…

Jag försvinner inte, men jag kommer snart tillbaka i ny skepnad.

blogstats trackingpixel

Jag finns kvar

aftonbladetjuni

Träffade upp ett härligt gäng från Aftonbladet på förföriska Blå Porten idag. Vad mötet handlade om kommer ni få se om några veckor.

Hej, mina älskade och otroligt saknade lilla familj…

Jag förstår att det är många frågor som är obesvarade just nu och att det råder en viss förvirring kring mitt frånvarande. Det har hänt otroligt mycket under en väldigt kort och intensiv period och ni kommer snart att få veta vad som pågår. Det har krävts en hel del bearbetning både affärsmässigt men framförallt på det personliga planet. Jag har talat en del om kommande förändringar, och nu är dom här.

Det gör ont i mig när jag ser hur ni mailat, kommenterat på alla möjliga plattformar och till och med skickat sms och ringt – men jag har inte haft möjlighet att besvara er. Jag hoppas att ni kan ha förståelse, och jag lovar er att jag inte ska försvinna någonstans – men jag kommer att finnas kvar i ny skepnad. Som sagt, ni kommer snart att få dom svar ni vill ha.

Men jag vill att ni ska veta att jag är så otroligt tacksam över den relation vi har till varandra idag, att jag mår bra och står inför en otroligt spännande tid framöver i mitt liv och ni kommer på ett eller annat sätt att vara med på den resan, det kan jag lova er. All kärlek till er!

blogstats trackingpixel

På fötter igen

Hej på en vänner,

Ja, vilken karusell livet varit på senaste tiden må jag säga. Mycket av vad som sker just nu kommer ni snart att få reda på men tills dess så kör vi på så gott som det går. Det är många gånger otroligt svårt att upprätthålla en viss nivå av nöje runt omkring sig, i alla kanaler och i alla forum då ens verklighet kräver största integritet och avstånd. Men jag hoppas ni har haft och fortfarande har förståelse.

Just nu så sitter jag och gottar mig med vin och ost tillsammans med John medan vi förbereder oss inför ett möte. Låter lite underligt kanske, men det är helt rätt ingredienser för pitchen! Jag är i alla fall på fötter igen, så vi hörs om bara ett litet tag!

pitch

blogstats trackingpixel

God morgon

tisdag28

 

God morgon vänner,

I natt har jag verkligen inte fått många timmars sömn inte… För många tankar som flyger runt i hela kroppen med både spänning, glädje, ilska och rädsla. Hatar att vakna upp av att det känns som att någon lagt en kappsäck med bly på en mage.

Dom senaste månaderna har jag bara ätit frukost en gång, och jag tror det är dags att ge sig själv en stund att äta frukost, läsa en tidning och jobba i lugn och ro. Har ni några tips i övrigt på härliga cafén runt Vasastan? Hittar verkligen ingenting!

blogstats trackingpixel

Kolla Pungen

Idag träffade jag upp gänget på Ung Cancer och plåtades för deras kommande kampanj ”Kolla Pungen”. Ett projekt jag varit med och bevakat från start i och med ”Killgruppen” och som är ett helt fantastiskt initiativ. Minns ni när vi satt ett stort gäng killar och hade workshop en hel dag? This is it! Snart kommer varenda kille/man i landet att gå på testikelundersökningar! Visste ni att testikelcancer är det vanligaste cancerformen vi har i Sverige? Det visste inte jag innan deras projekt. Heja Ung Cancer!

20130527-173945.jpg

blogstats trackingpixel

Klar med föreläsning!

Hej vänner,

Jag har en väldigt förvirrad förmiddag ska jag be om att få tala om för er kära… I morse kunde jag verkligen inte hitta en enda sak i hemmet. Det var som att något har tagit precis allt jag behöver och lagt fram allt onödigt som bara tar plats och förvirrar. Inga nycklar, plånbok, kamera, kalender, väskor… Inget! Förstår ni hur man tror att man håller på att få en stroke när allt bara är, borta?

Men vid 07:00 var jag tvungen att börja röra på mig. Jag har varit på en skola ute i Sollentuna (tror jag, sitter i landet ingenstans och väntar på en buss) på deras anti mobbing-dag. Det var en utmaning att vara på en högstadieskola och att ha åk 7-9 elever med mycket spring i benen, men det gick bra. Tack för alla fina komplimanger och härligt snack efter! Blir speciellt så glad när det är killar som kommer fram, tar mig åt sidan och passar på att öppna upp sig. Måste vara skönt att få släppa på garden.

Men men, nu ska jag i full fart tillbaka till kontoret! Vi hörs snart!

20130527-105020.jpg

blogstats trackingpixel

Naken inspiration

Helt fantastiska fotografier tagna av Ryan McGingly. Jag tycker debatten som pågått nu om män och kvinnors kroppar i olika marknads och reklamsammanhang är otroligt viktig – men vi måste kunna skilja på konst och sälj. Jag är för att använda kroppen både som pensel och duk. Är så otroligt fascinerad av våra kroppar, hur vi använder den, uttrycker oss och skapar allt mellan lust, glädje och rädsla med den som redskap. Min egen kropp har jag precis börjat lära känna i och med min kommande fotoutställning som kommer vara helt avklädd. Älskar den nakna kroppen.

BigSky_CE2 chelsea_2010 dylan_2010 Flash_Flood_Gold_2012_72x108_sm jasper_2010 leah_2010 Marcel_AnnColey_2007_11x141 RM_nude_grass_20051 RM_tim_dakota_20041 RM_untitled_bathtub_20051

pics: http://ryanmcginley.com

blogstats trackingpixel

Den enkla kärleken

Som på beställning kom regnet och la handen på Stockholms axel medan jag sitter i fönstret med en folköl och en skål med pasta. Inte mer, och inget mindre. Det hela bara, är för tillfället – såsom väldigt få saker är här i livet men som hade kunnat spara en tonvis med sten i själen.

Jag sitter med den skjortan hon aldrig fick tillbaka och tänker på hur glad jag är att jag har just denna skjorta hos mig. Den finns kvar och egentligen finns allt finns kvar. Det var kombinationen av persikohalvorna i sirap jag såg i skafferiet, med en folköl i handen och den blårutiga noppriga flanellskjortanskjortan som fick mig att börja tänka på henne. Uppskatta henne, sakna henne och önska att hon såg mig här och nu, fullt påklädd men äntligen och egentligen så naken och öppen som hon alltid önskat. Inte mer, och inget mindre.

Efter tre väldigt långa månader med stora hav mellan oss, jag i en tropisk djungel och med anteckningsblock i solnedgången och hon i storstaden pulsandes fram i snön, så möts vi. Jag minns att jag började gråta bara några sekunder efter att jag lagt mig i hennes säng igen. Som jag hade saknat hennes dofter, hennes närvaro. Men grät gjorde jag av rädsla för att det skulle försvinna igen. Så lycklig att ligga bredvid henne, och så rädd så jag börjar gråta och vi båda ser lika oförstående på alla tårar som bara rinner. En total adrenalinkick och urladdning. Skakar på huvudet och vet knappt själv.

Tänk att jag fått uppleva det, att känna så mycket känslor att kroppen spricker och börjar läcka. Det är det jag är så fruktansvärt tacksam över. Det fanns en tid då jag trodde att den kärleken var den mest absurda, komplicerade, destruktiva och jobbigaste kärleken jag varit med om. Men idag, är det den allra enklaste. Den kärleken som med järnhandske och spjut helt enkelt tvingar dig ned på knä, för att buga och ge upp. Den kärleken du aldrig kan kontrollera, som får huden att spricka och tårar rinna utan att du egentligen vet om du är lycklig, ledsen eller i chock. Men det är känslor, och det är kärlek i dess renaste form.

Tänk att man skulle behöva bli så mycket äldre för att förstå det. Ett minne för resten av mitt liv och en lärdom om kärlek för andra att förstå. Inte den första, den enda eller den sista. Lev, känn och njut! Så länge jag känner så lever jag. Enklare än så blir det inte, och svårare behöver inget vara.

 

blogstats trackingpixel

Då gör vi ett försök

lordag25

 

Då var vi på banan igen då vänner. Den här dagen har verkligen varit riktigt, riktigt skön måste jag medge trots (eller just därför) att jag levt som en grottmänniska och utanför tekniken. Jag står inför väldigt stora utmaningar nu framöver och försöker ladda batterierna så gott som det går, fatta fokus och rätt beslut. Men det ska bli spännande. En väldigt spännande sommar.

Jag har verkligen märkt hur otroligt skör jag varit och fortfarande är. Allt nu för tiden tar dubbelt så lång tid för att jag går runt i någon sorts ständig förvirring. Bara att lämna lägenheten innebär att ha lagt telefon, plånbok, nycklar, väska och dylikt på minst tre olika platser, i olika omgångar. Så hittar jag telefonen så hittar jag inte mina nycklar, och hittar jag nycklarna så vet jag inte vart jag la telefonen för att hitta nycklarna osv. Stod tidigare på ett café och bad om en kaffe, och när dom frågade efter sort och storlek fick jag nästan panik. Jag kunde inte svara, och definitivt inte välja och fick istället tunghäfta. Så jag bara skakade på huvudet och blev tårögd av frustration. Minsta lilla val gör mig så stressad att jag blir stel som ett ljus.

MED ANDRA ORD, så var den här dagen som varit offline nyttig och istället inneburit långa promenader runt hela Kungsholmen, matlagning och fyra maskiner tvätt helt rätt. Men det är sjukt vad jobbigt det är att vara ifrån er! Jag har verkligen tänkt mycket på senaste tiden hur helt jävla unik relation jag har med mina läsare jämfört med så många andra. Jag vill verkligen ta hand om den, tro inget annat. Tycker så mycket om er! Men ibland krävs en paus helt enkelt.

blogstats trackingpixel

Jag lever!

Herregud! Jag har nog haft den maximala oturen på senaste. Min dator har kraschat och min mobilladdare är på vift, förmodligen på något ”smart ställe” jag kände för just då. Jag är en grottmänniska för tillfället men ska snart se till att ha det löst. Tänker på er hela tiden!

blogstats trackingpixel