Dåså Jönköping, då är jag på plats! Förlåt för att jag tog med mig ett oväder hit till stan men det ska inte hindra oss från att ha en helt fantastisk dag och kväll! Den här resan kändes som en evighet, så jag var tvungen att kasta mig på sängen i två minuter, älskar hotellsängar!
Nu är det däremot dags att springa iväg till paraden. Vi ses där!
Nu sitter jag på centralen och väntar in mitt tåg som ska ta mig till Jönköping! Trots att jag redan stått inför stor publik och talat så känns det här lite speciellt. Det är så otroligt många känslor som strömmar genom kroppen när jag tänker på det senaste året. 2012 var första året jag själv var på Stockholm Pride och ute ur garderoben. Då var jag moderator för Försvarsmakten hela veckan och modererade debatter kring mänskliga rättigheter och hetero-normer inom olika yrkes och samhällsroller och föreläste för fullt hus på Pride House, detta några veckor efter att jag kommit ut.
Ja, jag bestämde mig ganska tidigt att jag tänker vara det stöd, den knuffen och den tryggheten jag själv sökte och försöka finnas där för så många som möjligt och visa att det blir bättre. Herregud, jag om ni bara visste hur mycket bättre det blir…
Lana Del Rey’s senaste Young and Beautiful har spelats nonstop på senaste tiden. Jag går helt och hållet sönder när jag hör den nu efter att ha sett The Great Gatsby, för att det är så vackert. Jag grät som ett barn i salongen för att det var så vackert. Det är helt sjukt, jag får liksom ont i kroppen av kärlek när det är så starkt. Allt han gör för sin kärlek, och så låten… För mycket!
Igår var det alltså dags för en väldigt efterlängtad tillställning som King Magazine håller varje år för att utse landets 100 mäktigaste inom herrmode. Och mycket riktigt var det helt klart värt att vänta ett år på att få gå igen. Alltid lika härlig stämning, snygga människor och vin och mat i överflöd. Tack Taste PR och King Magazine för en fantastisk kväll!
_________________________________
Kvällen till ära bar jag en riktigt snygg kostym från Ljung som finns i butiken. Deniminspirerad och stilig i ett.
Jag känner mig mer eller mindre påkörd av en lastbil idag ska ni veta. Efter att ha varit ute en sväng i kvarteret och ätit en frukost kändes en mask, läsk och godis helt rätt en dag som denna. Vilken vecka det har varit, helt otroligt. Och än är den ju inte över.
Till något helt annat. Jag förstår nu att texten om barbie blivit betydligt mer uppmärksammad än vad jag kunnat tro och mailen har strömmat in under kvällen och morgonen. Jag förstår att det här verkligen är något jag måste bli bättre på att lyfta upp, även om jag redan nu försöker så gott jag kan. Era kommentarer är, alltså, helt otroliga. Jag känner så mycket kärlek till er!
Mötte upp John och David tidigare under dagen för en snabb lunch på favorithaket Bianchi. Åt en brushetta som vanligt och pratade ikapp gårdagens äventyr. Den här veckan har verkligen satt ribban för härliga tillställningar. Snart ska jag hem och börja göra mig klar för en av årets höjdpunkter – KING 100 Mäktigaste!
Jag ser att Bella åter igen satt ned foten och stärkt sin åsikt kring feminism, genus och normer och jag kan än en gång inte låta bli att förundras över hela synsättet. Det jag reagerade starkast på var dock den sista meningen, och jag tänkte bara berätta vad som kan hända av en så liten handling som att förhindra en pojke från att leka med dockor.
När jag var ett barn så fanns det inte mycket i min värld som nådde upp till den glädjen att leka frisör, leka med smycken, sminka och måla. Det är så många av dom som växt upp med mig minns min barndom, hur jag alltid ville leka med hår och smink.
När jag var ett barn så fanns det även en person i min närvaro som inte för en sekund kunde stå ut med min fascination av hår, smink och dockor. Nämligen min styvfar. En person jag än idag känner ett så fruktansvärt starkt förakt gentemot för att han satt sådana djupa och infekterade sår i min själ som fortfarande läker. Om jag lyckades låna en docka, hittade han den och kastade den. I julklapp fick jag en gång ett stort dockhuvud som man skulle sminka och kamma av min moster, men den fick jag slänga medan han stod och tittade på för att försäkra sig om att den verkligen blev slängd. Och som jag grät den stunden.
Istället, fick jag en motorkross när jag fyllde år. Den fick mig också att gråta för att jag verkligen inte ville åka. Pojkar leker inte med dockor utan pojkar åker cross, spelar ishockey och fotboll. Han var nog den första som kallade mig fjolla i livet, och sen visade det sig visst att han inte skulle bli den sista… Han var den personen som allra först visade att mina intressen, min glädje och min fascination var fel. Efter många timmar av terapisamtal nu i vuxen ålder har det visat sig att min egenskap av att iaktta, bevaka och analysera min omgivning in i minsta detalj inte har att göra med en eftertänksamhet som gynnar mig. Utan det är för att han satt sina spår så att det jag gör, säger och är kan enligt natur vara fel, så därför svarar jag inte på tilltal, uttrycker mig, eller diskuterar utan att anpassa mig efter den andra personen. Jag skulle kunna gå in på djupet här, men han har för att göra en livshistoria kort, ärrat mig för livet. Många undrar nu vart min mor befann sig vid den här tiden, och jag kan säga att jag har henne att tacka för att jag trots det monster är den jag är idag, att jag brinner för det jag gör idag och för att mitt hjärta fortfarande är rött och inte svart. Det är svårt att förstå för den som inte levt med en så manipulativ människa att förstå, men jag om det var någon som fanns där när jag tvivlade och stod oförstådd till vad jag gjorde för fel tack vare detta monster så var det min mor.
Min allra första föreläsningen jag hade för lite mer än ett år sedan hette ”Får man ta med dockan till rinken?” där jag inför skolledning, hjälporganisationer och föräldrar pratar om hur vuxnas egocentriska och normativa val kan ärra ett barns liv. Om att modernisera sitt sätt att se på normer, ideal och sexualitet. Om att barbie-idealet (ett begrepp Bella verkar tycka är enbart löjligt) även existerar i Ken-form för unga killar. Ideal om hur man ska vara, inte vara utefter det kön man är. Ja som ni kanske förstår, Bellas åsikt går egentligen emot precis allt jag kämpar för.
När jag är ute och föreläser, tänker jag alltid på min styvfar och använder den ilskan, frustrationen och år av självhat för att pumpa upp mitt adrenalin och göra allt jag kan för att förmedla vikten av att inte gå i fällan av hur ett samhälle vill att du ska se ut, hur du ska bete dig eller vem du ska älska.
Barbie-idealet existerar i allra högsta grad och påverkar oss alla mer eller mindre vare sig vi vill eller inte. Produkterna i sig är INTE alltid boven, det är redskapet den för med sig som låter normer och ideal skapas då den hamnar i fel händer. Vi måste bli bättre på att se på denna ur ett större perspektiv!
Jag vet inte riktigt vart jag ska börja, för jag vill så gärna förklara in i minsta lilla detalj hur fantastisk filmen var. Den innehåller verkligen allt och Leonardo DiCaprio har åter igen överträffat sig själv och aldrig varit bättre i mina ögon. Jag grät såklart hela tiden, för det fanns så mycket vackert i filmen. Herregud, se den. Se den!
Efter filmen begav vi oss till Grand Hotel och klev rakt in i en scen från filmen. Cognac, martini, burlesquedansöser, fjädrar, jazz! Åh nu fladdrar öronen igen!
_________________________________
Jag bar en av mina favoriter: Dubbelknäppt kostym i marinblå från Moods of Norway
Igår var jag och Sofia iväg på Ben Shermans vernissage. Dom firar 50 år och gör det genom att släppa en helt fantastisk bok som samlar en ungdomarnas stil och kultur sedan 50 år tillbaka i England. Jag fick med mig ett ex hem och är helt frälst. Ta en titt!